Saknar redan.

Vad jag saknar mitt lilla bustroll!
Det gör liksom ont i hjärtat.
Jag fick för mig att cykla från Ö till skogen ikväll. Det gick toppen bra!
Fick sedan veta att min lilla älskling hade ropat på mig och gråtit när jag cyklade iväg. Älskar min lilla tjej.
Men klart det här är jobbigt för henne också. Men efter ett tag hade hon myst med pappa A och sen somnat skönt.
Dom kommer ha det så bra nu tillsammans. Men hur ska jag klara mig utan henne känner jag.
Tur att jag hinner träffa henne en snabbis imorgon.
Dom hade redan planer på vad dom skulle hitta på :).

Själv drar jag iväg med syrran. Hoppas vi får bra väder så vi kan sitta ute i solen mycket.

Funderar på att lägga ner det här med bloggen. Vad ska det vara bra till egentligen?
Det jag skriver här kan jag lika gärna skriva på papper. Det är ju mest för min egen skull. Att sätta ord på tankar och se det framför sig och inte bara i huvudet.
Men det tål att tänkas på.

Du vet...

När allt känns hopplöst och orättvist så finns jag där för dig!
Jag finns ALLTID för dig. För du är världens finaste människa.

Jag kanske inte visar det så bra. Men jag vet, att vi vet var vi har varandra.
Du och jag är olika på många saker men ändå så himla lika på andra. Jag vet hur du fungerar, därför beter jag mig som jag gör nu. För jag vet hur du vill ha det. Annars får du säga till. Jag har massor av kramar på lager och även annat som kanske kan hjälpa.
Du vet att jag finns!

Ibland är livet så himla orättvist!

Känslokaos

Hela dagen har gått på låg varv hela tiden.
Eller lite upp och ner hela tiden, från att vara på topp så kunde det bli att jag kunde sätta mig och gråta vilken sekund som helst. Jättejobbigt att ha det så. Känslokaos i mig. Stackars lilla Millan! Blir ju arg.

Jag är jävligt arg. Jättearg är jag. Skitförbannad rent ut sagt.

Idag när Lisan och jag tog oss en promenad på kvällen, när jag gick där på grusvägen, det vara alldeles jättetyst, det enda på man kunde höra var vinden och några fåglar. DÅ, just då kände jag mig väldigt nöjd med livet! En glad hund vid min sida, jorden finaste unge i vagnen framför mig och en hurtig jag bakom.
Livet kändes så lätt. När vi sen kom hem så skulle Alicia cykla på sin nya cykel. Hur hon skrattade, eller hur vi skrattade. Jag vart alldeles varm i hjärtat. Det bara lyste om henne!
Nu ligger hon i min säng och sover. Just nu känns livet också väldigt bra när jag får ha henne nära mig! Tänk att jag kunde få en sån fin flicka!

Sen vara det ju den andre sidan av livet, den trista.
Jag kan inte hjälpa det. Men jag är så himla besviken och ledsen. Jätteledsen!
Varför kunde han inte ha försökt lyssnat på mig. VARFÖR!
Eh, jag ska inte skriva mer. Jag försöker. Men det kan jag skriva av mig på något kladdpapper istället för här.
Jag är bara just nu så jävla arg och ledsen för allt som varit!
Mina känslor är det bara jag som kan känna. Men jag försöker iaf förstå andras känslor. Men det verkar vara omöjligt för vissa.

Helvetes känslor

Jobbiga jävla känslor i kroppen!
VARFÖR! Jag hatar sånt här.
Frågor utan svar!
Tryck över bröstet, brännande tårar bakom ögonlocken!
Alltid när man ska sova! Varför kan man inte få vara lugn då?
Nej då ska det börja grubblas och gråtas!
ENSAM!

Dagen efter igår

Vad har vi gjort idag?
Jag har iaf tagit det väldigt lugnt. För rödvin var inte min melodi för mitt huvud. Herregud vilken huvudvärk jag har haft idag och känner fortfarande av den. Men, i och för sig kan jag ta det. För det kalaset vi var med om igår det var så sjukt roligt. Sandvik kan det där med att ställa till med kalas. 150 års kalas.
Det var sån stämning där igår med alla artister. Det går inte att beskriva man måste uppleva det själv.
Hade det jätte trevligt och skoj!

Idag har jag alltså bara tagit det väldigt lugnt. Har haft ont i huvudet och många tankar har farit genom mitt huvud. Sån kväll som A och jag hade igår. Det är ju sån jag vill vara. Mig själv!
Jag tänkte många gånger igår kväll, det är sån här jag är ju. Varför ska någon få stoppa mig? Jag är inte en tråkig människa som inte dras med i "gunget" som fanns där igår. Jag var så himla glad när jag släppte på det där. Jag gjorde precis som jag kände och jag NJÖT! GLAD på riktigt. Jag var jag.
Jag har inte "tordas" vara mig själv, det är ju förfärligt! Man är ju den man är. Jag är en glad människa som gillar att driva med mig själv, om mig själv. Jag älskar att få andra människor skratta och ha roligt tillsammans med mig. Man har inte tråkigt med mig. Det är sån jag är och vill vara. Men som jag inte har varit på väldigt väldigt länge. Nu ska den rätte Camilla komma fram!
Ingen ska få hindra mig, passar det sig inte för någon så får väl den människa skippa mig då ;)

Anders och jag har tagit ett break. Vi träffas som vanligt. Vi gör saker tillsammans osv.
Men vi måste få vara ifrån varandra och tänka och känna på varsitt håll. Det är nog lika jobbigt för oss båda två. Men på olika sätt.
Inget jag tänker skriva så värst mycket om. Eftersom det är en sak mellan han och mig som vi måste lösa.

Nej nu ska jag gosa med min älskade lilla busunge som ligger här brevid mig!

(Detta är mitt 100 inlägg) ;)

11 maj

Fredagen den 11 maj. Vad har hänt?
Jo, Alicia och jag sov i "stugan" första natten. Hon tyckte det var jättemysigt. Hon somnade inte förrens klockan 22. Men var pigg som en lärka ändå klockan 05.30 när klockan ringde. Älskade unge!

Vi åkte till dagis, Alicia skulle lämnas på en annan avdelning som inte blir så värst ofta nu för tiden. Öppningsavdelningen.Så hon vart jätteledsen och usch vad jobbigt det blir i hjärta och hjärna då! Grät på vägen till jobbet.
Men jag vet ju att dom är jättegulliga där också och att det bara är för att vi inte lämnar där mer än en gång i månaden. Klart hon är lite blyg och försiktig då. Våran fina "lilla" tjej.
Det går ju över. Men att se henne sådär fruktansvärt ledsen är så jobbigt!

Efter en mycket bra dag på dagis för henne följde hon med farmor hem. Anders och jag åkte in till Uppsala för att handla lite kläder till festen imorgon. Det började bra med vår shopping. NOT!
Killar och kläder. Eller snarare Anders och kläder! Men till slut så hittade vi lite till honom och lite mer till mig :)
Jag hade presentkort som jag fått av honom när jag fyllde år. Så lite födelsedag+festkläder fick jag av honom.
Angelica, nu har jag dom där skorna ;) haha.
Jag ska däremot ut och jogga mer. Rumpen är lite bredare än vad jag vill ha den ;) Men det fixar jag lätt, för jag är så jävla bra. Skam den som ger sig.

Han träffa Lisan en liten stund. Myste och byggde pussel.
Sen tog jag min kärra och åkte ut till "stugan". Jag tog ett bad. Jag tycker det är jättemysigt att lägga mig i badet. Men jag ligger där högst 10 minuter. Sen är jag nöjd. Men nu är jag som en ny människa. Har bara lite småfix kvar på den här kroppen så ska det nog funka några år till ;).

Nu ligger jag i sängen, det är alldeles tyst. Lisans säng är bäddad, jag vill ha sängen obäddad med en liten skruttis Lisan brevid mig! Men hon sover hemma hos sin fina pappa!

Onsdagen

Dagen bara rasade iväg.
Imorse ville jag verkligen inte gå upp. Jag var fruktansvärt trött. Men upp kom vi och iväg till jobbet...
Väl hemma igen, tog jag tag i att packa ihop lite saker.
Lisan och Anders var in till staden, Pappa-dotter kväll. När jag kom hem var det en ny badad glad tjej som kom och gav mamma kram och berättade att pappa och hon ätit på restaurang.

När Alicia och jag satt i soffan kröp hon upp bakom mig och kramade om mig och säger "Ajaj, om dig mamma". Ja, då var den här kvällen räddad :) Min fina tjej!
Sen berättade hon att mormor och moster jecka skulle hämta henne imorgon på dagiset.
"Mamma! mommo, moste jecka hämpa ajaj dagset morron tosdag" hihi. Jag blir ju alldeles varm i hjärtat.

Samtidigt som det är storm i min kropp finns det ändå ett litet lugn i mig.
Bara hela familjen landar i det här, så kommer det funka. Så som vi har nu funkar iaf inte.
Det måste bli en förändring. Det är bara VI som kan göra förändringen. Klarar vi det ja då är vi en bra bit på väg. Tur att vi har många runt oss som ställer upp! Ni är guld värda!

Ne nu ska jag kolla igenom det som ska kollas igenom :). Sen ska här sovas.