Hela dagen har gått på låg varv hela tiden.
Eller lite upp och ner hela tiden, från att vara på topp så kunde det bli att jag kunde sätta mig och gråta vilken sekund som helst. Jättejobbigt att ha det så. Känslokaos i mig. Stackars lilla Millan! Blir ju arg.
Jag är jävligt arg. Jättearg är jag. Skitförbannad rent ut sagt.
Idag när Lisan och jag tog oss en promenad på kvällen, när jag gick där på grusvägen, det vara alldeles jättetyst, det enda på man kunde höra var vinden och några fåglar. DÅ, just då kände jag mig väldigt nöjd med livet! En glad hund vid min sida, jorden finaste unge i vagnen framför mig och en hurtig jag bakom.
Livet kändes så lätt. När vi sen kom hem så skulle Alicia cykla på sin nya cykel. Hur hon skrattade, eller hur vi skrattade. Jag vart alldeles varm i hjärtat. Det bara lyste om henne!
Nu ligger hon i min säng och sover. Just nu känns livet också väldigt bra när jag får ha henne nära mig! Tänk att jag kunde få en sån fin flicka!
Sen vara det ju den andre sidan av livet, den trista.
Jag kan inte hjälpa det. Men jag är så himla besviken och ledsen. Jätteledsen!
Varför kunde han inte ha försökt lyssnat på mig. VARFÖR!
Eh, jag ska inte skriva mer. Jag försöker. Men det kan jag skriva av mig på något kladdpapper istället för här.
Jag är bara just nu så jävla arg och ledsen för allt som varit!
Mina känslor är det bara jag som kan känna. Men jag försöker iaf förstå andras känslor. Men det verkar vara omöjligt för vissa.
Varför väljer du/ni att försöka kämpa så hårt? släpp taget och var ledsen över att det ni hade tyvärr är förlorat. låt tiden gå, ni kommer alltid ha ett band till varandra...kanske ett långt sådant, men en dag är det kanske kort igen? Ni hittar tillbaka till varandr på något sätt.
SvaraRaderaDet kan inte va bra att gå och ha sådanna känslostormar som du verkar ha..Det må låta elakt/hårt att en okänd person sitter här tycker massa saker fast jag egentligen inte vet någonting...men det kan ju verkligen inte vara bra att behöva kämpa så hårt för något? ta en paus från alltihopa/varandra på obestämd tid, prata inte med varandra om känslor och det som varit, utan försök leva livet för stunden och se framåt så får tiden helt enkelt utvisa om det kanske blir ni som förr igen. jag lovar, är det meningen att det ska vara ni 2, så ska man inte behöva kämpa så hårt för det.
Lycka till oavsett! Hoppas du mår bra inom dig på heltid inom en snar framtid!
Det är just det vi har gjort. Vi har tagit en paus från varandra.
Radera