Mitt älskade lilla hjärta och Anders bakar muffins. Nu springer hon och bjuder mig på smeten.
Hon hade bakat muffins med sin fina moster idag också som vi fikade på.
Hon hade fått dansat med älskade moffa igår kväll. Och lekt mamma pappa barn med mormor och morfar sin.
Är så enormt glad att hon har dom! Hon är så trygg och glad med dom.
Hon berättade att hon sovit brevid morfar och när hon vaknade låg morfar och tittade på henne. Det är sånt som man får ont i hjärtat av. För hon är så glad när hon berättar sånt.
Ikväll vart det för mycket för mig. Jag kan inte kontrollera mina känslor längre och då blir det kaos vissa stunder. Jag gick upp och lag mig i sängen och grät. Efter kommer Lisan, "mamma lessen". Ja mamma är det, man kan vara ledsen ibland ju, säger jag. Ajaj (Alicia) torkar bort tårarna mamma. Så står hon och torkar bort tårarna. Så säger jag. "Vet du Alicia, nu skulle mamma vilja träffa Angelica". "Jaa! Decka komma nu"? säger hon och står och hoppar och blir jätteglad. Vart inte lika glad när jag sa att det var vad jag ville, men att Angelica inte skulle komma.
Jag älskar min underbara dotter! Det gör så ont i hjärtat på mig när jag vill henne allt väl. Men känner att jag inte är tillräcklig.
Jag vet vad som måste ske. Men samtidigt vill jag ju inte. Hoppet är det sista som överger än.
Jag älskar Anders, det gör jag. Men det gör så ont. Ont på ett inte bra sätt. Ibland är det så himla bra. Men sen är det också så inihelvete skit dåligt. Det övertar det braiga i mycket.
Samtalet med en person på festen igår. Sa mig så mycket. Men det är alltid lättare att säga än att göra!
Har man varit ihop så länge som vi, varit värdelösa på att kunna prata och förstå varandra så går man som på räls efter ett tag. Men man ska ju vara glad och LYCKLIG också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar