Är det en vanlig dag?

Idag är ingen vanlig dag för det är syrrans födelsedag HURRA HURRA HURRA!!!
Och eftersom hon är tjej talas det inte någon ålder det vill säga, om hur "gammal" haggan blir ;) Runt 20 kan vi dock säga, för att inte säga för mycket.

Åh, min fina syster! Vad skulle jag göra utan henne? Vi har stått vid varandras sida hela tiden, vad som än har hänt har vi fortfarande haft varandra där! Den människan gör jag allt för! Hon är min trygghet hon är mitt uppslagsverk och problemlösare. Om jag hade vågat göra några av alla dom problem hos löst till mig så skulle jag kanske inte suttit här idag och känt det jag känner. Men nu försöker jag lösa det på mitt sätt. Syrrans lösningar är väldigt bra, men väldigt bestämd! (ärliga), så som hon skulle löst dom på. Ibland önskar jag att jag hade hennes tänk och känsla. Tyvärr är jag inte lika stark alla gånger. Jag tänker som hon det gör jag. Men när det kommer till handling är det inte lika lätt. Alltså vi tänker inte lika jämt, nej, No! Men jag är stark när jag har henne vid min sida. Och det vet jag att jag alltid har, vad som än händer! Älskar dig syster! "To the moon and back"

Min älskade syster!

Till något annat. Från att från igår vara en bra dag, till att idag vara en piss-åt-helvetes-dag.

Jag hatar när jag har dom här känslorna o kroppen. Oror, rädsla, förvirrad och vilsen. Jag känner inte att jag har marken under fötterna, jag bara svävar runt uppe i ingenstans och vet inte vart jag ska landa. Vart är min plats egentligen? Det är många tankar i mitt huvud. Många skulle nog säga till mig det är väl inte så jävla svårt. 

Men det är jävligt svårt. När man tycker om någon så himla mycket, samtidigt som man är så himla ledsen och besviken. Jag har ju ett hopp om en framtid som jag är trygg och lugn i. Veta att han finns där vid min sida. När ska jag känna det? Hur ska jag våga känna det?  Dom där känslorna!
Det jag/vi en gång startade på, gick alldeles för fort.
Sen har man så mycket man måste ta hänsyn till, jag tänker oftast på andra än på mig själv. Det kan också göra mig jävligt arg. Men oftast får man tillbaka det på något sätt. Tyvärr inte av alla. Dom man kanske hoppas på att verkligen få det av.

Nej, om man skulle ta en långpromenad med Skrållan och skingra tankarna, till och med solen tittade fram när jag skrev så. Och det var ju solskenspromenader vi skulle ha. hon och jag.