klumpen i magen

Dagen kändes bra till en början. Jag kände mig stark. Det här klarar du!

Men efter några sms mellan mig och han. Så vart det ett slag ner i backen igen.

Vi förstår verkligen inte varandra. Jag kan nästan läsa hans tankar där emot. För det han säger är jag redan beredd på att höra. Då kan man ju tänka sig att jag ska kunna ta det ganska bra när det väl kommer.

Men det blir bara en smäll på käften fast dubbla slag typ. För då hade jag rätt om vad som skulle komma och sen få höra det det blir det andra slaget.

Det är med en klump i magen jag plockar ihop mina saker.

Jag har gråten i halsen hela tiden och känner mig stressad och orolig.

Det var inte såhär jag ville att det skulle bli. 

Men jag tänker, man måste testa. Just nu ser vi bara det dåliga med varandra. Jag tycker om han.

Men efter att man lovar saker och inte håller dom gång efter gång. Så känner man att man inte är värd så mycket. Varför ska jag VÄNTA hela livet. När kommer jag i första hand egentligen? Jag bara undrar.

Jag är rädd. Fruktansvärt rädd hur allt ska bli. Men det får framtiden utvisa.

Snart ska jag hämta mitt lilla hjärta från dagis (Jag vet att det heter förskola, men skit på dig förhelvete)

Hon mår inte heller bra av det här, det märker man ju. Då är det bättre att göra något åt saken istället för att bara säga och ingenting händer. Det här kommer  bli bra! Jag gör ju allt för den där lilla varelsen ;) Mammas hjärtegull!

Ne nu bubblar känslorna över.. HEJS!