När jag vaknade imorse kände jag direkt att det här blir inte bra. När Alicia vaknade kändes det bättre.
Vi gick ner och åt frukost och bara hade det mysigt.
MEN! När ytterkläderna skulle på och mamma millans inre stress gick över styr vart det inte roligt. Hatar att må såhär! Alicia var ett monster rent ut sagt. Vi vart ovänner. Det är så jobbigt när det blir såhär. Jag är inte mer än människa. Men det är jobbigt. Hatar att ha dom här känslorna.
Vi sa förlåt till varandra och så tittar hon på mig och säger "mamma puss" så får man en puss. Allt vart bra och det var ingen stor grej så. Men det är så jobbigt med alla känslorna. Min fina lilla flicka.
När vi kom till dagis skulle hon kramas och pussas igen. Så det kändes bra att vi var kompisar innan jag åkte.
Skrållan och jag tog en promenad. Först kände jag bara att nej jag orkar inte. Jag lämnar tillbaka henne.
Men det kan jag ju inte min söta Skrållan. Hon gör mig ju glad. Det är inte hennes fel att jag mår såhär. Det är ju hon som får mig ut på promenader och kommer och vill gosa och gör mig sådär busglad!
Så vi tog en ganska lång promenad. För när vi väl kom ut var det ju skönt och se henne sådär glad på våra promenader. Vi gick över en lerig åker, ingen bra ide nu i efterhand :)
Jag har en skitdag men ska försöka göra det bästa av skiten!
Jag orkar inte ens läsa igenom det jag har läst. För det här skriver jag bara för min egen skull.
Finaste tjejen i världen! Fast hon kan vara ett monster ibland så har hon alltid den största platsen i mitt hjärta! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar