Dagen som varit

Dagen vart inte som jag tänkt...
Men den vart bra i slutänden, fina mamma och syster kom ner hit och vi tog en promenad i solen.
Vi matade fåglarna som vart så glada så glada. Efter det tog vi en långfika.
Alicia var jätteglad att få leka med fina mormor och mamma Millan fick en pratstund med fina syster.
Är seg i huvudet och mår illa. Ingen bra kombination. En promenad med Skrållan ska nog kanske det med lösa sig.
Anders har fått hjälp i garaget av Joni ikväll, snällt. Så skiten blir klart snart.

Vi pratade igårkväll Anders och jag. Det gick bra. Bara jag kör på att växa istället för att krympa och att vi lyssnar på varandra så ska det nog bli som VI vill, om båda vill. Men tror det känns så nu. Vi får se vad tiden utvisar. Just nu känns det bra. Men man har mycket tankar och känslor i kroppen. Men istället för att ha dom inom mig själv, så måste jag börja berätta för honom hur jag känner och tänker också, våga vara ärlig! Annars är det kanske svårt för han att hjälpa också. Att våga fråga vad han menar osv istället för att bara anta saker. Lika för honom såklart. Vi tror oss veta så mycket om varandra som egentligen inte stämmer. Kanske lätt blir så när man varit tillsammans så pass länge. Men vi har utvecklas olika på alla dom åren också.
Men vill vi och finns för varandra klarar vi nog kanske det här också. Låter jag tveksam? Ja det kanske är vad jag är. Men just nu känns det väldigt bra. Men är på min vakt.

Efter maten har min älskade lilla tjej och jag bara myst. Inte helt hundra med henne. Hög feber på nätterna och allmänt krasslig mellan varven. Hon är inte sitt rätta jag. Men mycket mys så blir det bra!

Puss o kram