Klagomuren

Det här kan tyckas som ett ända stort klagande. Men nu vet du det, pallar du inte så sluta läs nu!
Jag har en inre stress som är som ett rent helvete! Vad har jag att vara stressad över. Det är som att någon sitter inne i mig och bara sliter och drar i allting, känslor, tankar, smärta, sorg, besvikelse.
Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill att han ska finnas här! Jag saknar han! Men han har aldrig förstått mig och mina känslor. Han försöker väl på sitt sätt. Men det funkar inte. Det är väl också det som gör så jävla ont att han som jag vill kunna bli tröstad av, kan inte trösta mig.
Från att dagen var bra, kom stressen krypande mer och mer. Satte igång att tvätta bilen när lisan och jag kom hem från jobb/dagis. Har väl aldrig gnugga så på en bil förut. Men ville inte tänka, ville bara ha något att göra.
Jag hatar att ha såna här känslor.
Jag har sån ångest över mig själv också. FAN! Hur ska man kunna bli nöjd? Jag är aldrig nöjd med mig själv. Aldrig någonsin. Och när jag väl lyckas och är någorlunda nöjd med mig själv och min kropp. Ja varför låter jag det då bli till ett misslyckande för? Jag vet hur jag dåligt jag mår av det sen. Jag hatar det!
Jag är ju egentligen ingen gottegris, vafan stoppar jag i mig massor av skit då för och sen får ångest över det! Idioti, jag vet!

Jag är trött, jävligt trött! Sådär superduper trött. Jag blir fruktansvärt irriterad och lättretlig då.
Jag vill låsa in mig och bara vara själv. Så trött är jag. Riktigt så funkar ju inte livet. Inte mitt iaf.
Så jag kan inte låsa in mig, därav märker alla andra att allt inte står rätt till. Jag hatar när jag är en suris.

Imorgon är det tisdag. Den värsta dagen i veckan. Varför måste den komma just imorgon för?
Den går nog fort den också, sen på onsdag är det röd dag =LEDIG! Jag behöver en ledig dag, är alldeles för trött för att orka bry mig om något just nu.