Jag är förkyld, förkyld som en tok. Inatt trodde jag nästan jag skulle hosta sönder. Feber om vartannat och allmänt slut. Men vem sätter stopp för en fighter ;) Här skulle det ut och springas ändå. Mår fan dåligt över att jag anmält mig till det där jävla loppet! Men skam den som ger sig. Är inte att jag går in med attityden VINNA !:) Nej här är det att DEL TA.
Jag och Skrållan var ett bra team. Men imorgon ska jag ta rundan själv. Så man kan veva med båda armarna.
Framgångsprat med Anders?
Svar: Nej. Både han och jag är slut nu. Jag tror han kör lite. Vi gör som förr. Pratar inte. Låter det rinna ut i sanden. Tro det du, tänker jag.
Jag tycker om han det gör jag. Men jag har tappat bort mig själv helt. Det har hänt så mycket. Det har sårats och sagts så mycket dumt i "stundens hetta". Även när det bara varit vardag.
Jag har verkligen gett allt av mig själv. Så nu finns inte den rätta Camilla kvar.
Idag förklarade jag mig för Anders hur jag kände mig. " Jag känner mig bara så tom, som ett levande skal, inuti i är jag tom!" Man kan säga som ett ur blåst ägg sa jag, sånt man gör som pynt till påsk. Det är ju tomt inuti och bara ett skal.
Så säger han, ja men du är ju inte ur blåst! Så mycket förstår han...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar