Promenaden som slutade gott

Då har Skrållan och jag tagit sista promenaden för idag.
När jag svängde ner på Lantgårdsvägen tänkte jag för mig själv "Vad skön luft det var ikväll". Samtidigt som jag tänkte det såg jag en räv på ängen. Samtidigt ser jag något annat på åkern, en hare. Man märkte på räven att han ville ifrån Skrållan och mig men samtidigt höll han sig kvar. När vi hade gått vidare vänder räven om och börjar jaga haren... Ja sen var det livet slut för den harpalten. Jaja, kom in i min egna lilla värld igen och hinner gå några meter. Då kommer det en grisbjörn, grävling från ingenstans!
Han ser oss och bara står och stirrar på oss. Alla historier om grävlingar hinner komma upp i mitt huvud. Vafan,! Varför lag jag inte i vitkål i skorna innan jag gick hemifrån,som jag alltid annars gör, hinner jag tänka. Jag stampar i backen som aldrig förr. Han vänder om, men vänder sedan tillbaka. Jag får då lite snabbt panik och stampar ännu hårdare! Då vänder han. Jag har aldrig sett en grävling springa så fort någon gång förr. Han skulle ha vunnit Statsloppet direkt!
Jag går vidare, kommer in i min härliga rytm igen. Då hör jag något i luften, vad kan det vara för söta små fåglar som låter så? Det var fladdermöss! Där går jag som jordens "finaste" lysmagnet med ljus jacka, plus reflexväst, haha. Vilken trevlig promenad!
 Som slutet på berättelsen höll jag nästan på att skita på mig när det skuttar fram ett råddjur ur skogen! Men det sprang bara förbi som tur var.

Nu sitter jag hemma i soffan och ska mumsa på ananas och drick te!