söndag 25 mars 2012

Utgång i helgen.

Det vart samma som idag.
Upp, ut och fortsätta klippa träden. Det blåste in hela dagen. På kvällen vart det jätteskönt och vindstilla. Kunde det inte varit så hela dagen!NU är träden klara i alla fall. Jag och Alicia började kratta gården där det var torrt. Eftersom jag är så jävla envis så envisades jag med att jag skulle kratta klart i alla fall ena delen av tomten idag. Det har jag gjort. Ibland är det inte bra att vara envis. För nu har jag så jävulusiskt ont i min rygg. Sådär så det bränner. Har tagit en tablett och en kopp kaffe och satt mig i soffan för att vila en stund. Var meningen att jag skulle hjälpa Anders bära in pelletsen. Men det funkar bara inte, så nu får han träna armarna lite själv istället. Han sa att han skulle ta in en pall. Men nu tror jag visst att allt har burits in. Duktig han!

Vet inte om det är våren som gör att livet känns så fantastiskt. Eller vad dum jag är jag vet visst. Det ÄR våren som gör att jag mår så himla mycket bättre. Men även Anders och jag har kommit en bit på vägen. Jag är ärlig mot mig själv och även då för honom. Jag är hårdare att få säga mitt och att han lyssnar. Jag märker att han försöker på sitt vis också. Det är iaf en bit på vår lång väg att vandra. Det kommer bli bra det här. Jag hoppas det iaf. Jag jag tror faktiskt det. Nu har han förstått vad det är jag varit så ledsen över. Vi kan diskutera för att vi LYSSNAR på varandra nu. Men vi är jävligt envisa båda två och ska ha rätt och ha sista ordet båda två.
Jag har oftast rätt ;). Nej men när jag VET att jag har det och han envisas med att nej det är inte så. Då låter jag han tro att han har rätt. När han sen inser att det var jag som hade rätt från början. Då får han minsann veta det också :).

Imorgon är det jobb som gäller igen. Vad helgerna går fort. Även veckorna. Snart är det påsk.
Något jag längtar extra mycket till är Kristehimmelfärdshelgen :) Syrran och jag ensamma i en liten stuga med en, två eller fem cider i var i kroppen ;) Hur bra kan inte det bli. Bara prat och lugn och ro. Man kan verkligen vara sig själv med den människan!

Ne ska jag pallra mig upp ur soffan och ta en promenad med min älskade vovve! Har märkt att jag gillar hundar ändå. Är kanske en hunmänniskan innerst inne. Fast jag kommer alltid gillar katter snäppet mer :) Men Skrållan är som en kissekatt. Alltså i tycka om kategorin.

Hejs!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar