Tankarna

Nu när jag sitter här hemma alldels ensam går tankarna igång.
Det jag började skriva om här i bloggen var ju hur jag mådde och hur allt stod till.
Anders och jag har haft det kämpigt. Riktigt kämpigt. Jag vet inte hur det är nu. Alltså det är bra, det är det.
Men det här får ta sin tid. Vi måste visa varandra att vi har varandra. Det är lätt att glömma bort, allt rullar på. Man går som på räls. Vi har tagit varandra förgivet. Jag känner att Anders har kört sitt race och inte tagit hänsyn och lyssnat på mig. Jag tror att jag fått honom att förstå vad jag menar med just det Vad det är som jag är så besviken och lessen över. Han håller med. Han har varit dålig på det.
Vi försöker lösa det här på vårat sätt. Jag måste visa och vara mer bestämd. Inte bara gå med på allting och säga ja för att det ska vara "lugnt" för det vill inte han heller. Absolut inte jag, jag måste väga stå på mig och säga vad jag tycker, annars kommer det aldrig funka. Han vill att jag med ska tycka det är bra osv.

Men nu till hur jag känner. Ja, hur känner jag? Jag vill vara sådär glad och sprallig som jag var för många många år sen. Nu är jag så himla stressad över allting. Förr sa jag att jag var så orolig hela tiden. Men jag tror det är stressen som gör mig orolig. Det bara kryper i kroppen. Kan inte känna att jag är värd något, samtidigt som jag kan känna FAN vad bra jag är. Jag kan säga att jag är bra. Men samtidigt känna att jag verkligen är bra det är en annan sak.
Jag kan säga att jag är mycket bättre och smartare än andra människor och det kan jag verkligen känna också :)
Men i mitt förhållande känner jag mig stressad. Men det är väl för hur allting har varit.
Anders försöker verkligen nu, det märks. Men jag är rädd att jag inte vågar försöka och orkar kämpa.
Det är jag rädd för. Hur ska jag veta att han menar allvar den här gången. Jag försöker hitta tillbaka till det vi hade. Men det är så mycket som är förstört.
Vi är så lika men ändå så himla olika. Det är det som är så jobbigt. Jag kan inte vara mig själv riktigt.

Det här är bara mina tankar och känslor. Bara en liten del av allting. Så det här säger inte er ett dug mer än mig själv och syrran kanske ;)